GLAREUM.NET›Kapitel 1›Grunder

1.3 Tvättat eller otvättat

Tvättning sköljer bort finmaterialet: silt, lera och stendamm finare än 0,063 mm. Vissa jobb kräver att det är borta. Andra kräver att det finns kvar.

Två glasburkar med sand som skakats i vatten och fått sjunka. Den tvättade sanden har klart vatten ovanför sig. Den otvättade sanden har ett lager silt och lera överst och grumligt vatten. Tvättad Otvättad Grumligt vatten fin lera svävar fortfarande Silt och lera finmaterialet sjunker sist Sand
Burktestet från stegen nedan. Finmaterialet sjunker långsammast och hamnar därför som ett lager ovanpå sanden.
Tvättad och otvättad sten i samma fraktion sida vid sida
Samma sten 8–16 mm, tvättad (till vänster) och otvättad (till höger). Lera och damm täcker stenarna och ligger löst runt dem. Illustration

I korthet

Tvättat
Finmaterialet bortsköljt. Rena korn med öppna mellanrum.
Otvättat
Som det grävts upp eller krossats, med finmaterialet kvar.
Kräver tvättat
Betong, murbruk, puts, avjämning, dränering, kapillärbrytande skikt, genomsläppliga lager.
Kräver finmaterial
Bärlager, förstärkningslager, packade grusytor, bärande fyllning.

Varför det spelar roll

Utan finmaterial

Finmaterial lägger sig som en hinna på kornen och försämrar vidhäftningen mellan cementpasta och sten, och för mycket finmaterial ökar vattenbehovet i blandningen. I dränering fyller finmaterialet de mellanrum som vattnet ska rinna genom.

Med finmaterial

Ett bärlager måste packas till ett tätt, fast lager. Grus med krossfinmaterialet kvar packas bra. Tvättad ren sten går inte att packa tätt.

Hur rent är rent? finmaterial i viktprocent

MaterialFinmaterialKälla
Betongsand, golv och andra slitytorhögst 3 %ASTM C33
Betongsand, övrig betonghögst 5 %ASTM C33
Sten till betonghögst 1 %, eller 1,5 % om fri från leraASTM C33; EN 12620 kategori f1,5 eller f4
Dräneringssten, kapillärbrytande skiktTvättad, så lite som möjligtSe kapitel 6
Bärlager och fyllning (0–16, 0–32)Finmaterial önskas. Varje blandning har en kategori för övre gräns från 3 % till 15 %EN 13285

Steg för steg: burktest för sand

  1. 1

    Häll 50 mm sand i en glasburk med raka sidor.

    En glasburk på ungefär en liter (en quart) fungerar.

    Sand i burken
  2. 2

    Fyll burken med vatten och skaka ordentligt.

    Skaka tills all sand är i rörelse och vattnet är grumligt.

    Burken skakas
  3. 3

    Låt den stå på ett plant underlag i 4–8 timmar.

    Den grova sanden sjunker först. Finmaterialet sjunker sist och bildar ett lager överst.

    Burken efter sedimenteringen
  4. 4

    Titta på lagret ovanpå sanden.

    En myndighets fälthandbok för filtersand underkänner sand med mer än 3 mm finmaterial ovanpå 50 mm sand. Använd samma gräns som varningssignal för betong- och murbrukssand, och be om laboratoriets värde för finmaterial om du är osäker.

    Pil mot siltlagret
Specifikationer

Ofarligt och skadligt finmaterial

Stendamm från krossning (”dust of fracture”) gör mindre skada än lera, och därför tillåter ASTM C33 mer finmaterial när det är fritt från lera och skiffer. EN 12620 räknar finmaterialet i sand som ofarligt när det är mindre än 3 %, eller när ett sandekvivalentprov (EN 933-8) eller ett metylenblåprov (EN 933-9) godkänns.

Krossad sand

För krossad sand vars finmaterial är stendamm fritt från lera höjer ASTM C33 gränserna för sand från 3 % och 5 % till 5 % och 7 %.

Matjord och rötter

Organiskt material som torv, humus och organisk lerjord fördröjer betongens bindning och härdning. EN 12620 hänvisar till EN 1744-1 för provningen. Håll matjord borta från materialen i den här handboken.

Salt

EN 206 begränsar klorid i % av cementvikten: 1,0 % i betong utan stål, 0,2 % eller 0,4 % i betong med armering och 0,1 % eller 0,2 % i förspänd betong. Klorid i ballast provas enligt EN 1744-1.

Källor

  1. ASTM C33-03 Ballast för betong: material finare än 75 µm, sand högst 3 % (nötning) och 5 % (övrigt), 5 % och 7 % för krossad sand med lerfritt finmaterial; grov ballast 1 %, 1,5 % om fri från lera och skiffer
  2. EN 12620:2002+A1:2008 Ballast för betong: finmaterial = passerande 0,063 mm; tabell 11 kategorierna f1,5 och f4; bilaga D, när finmaterialet är ofarligt; EN 1744-1 för klorid och humus
  3. EN 13285 Unbound mixtures: specifications (EVS): kategorier för högsta halt finmaterial (UF), till exempel UF5, UF9 och UF12. Se även Highway specification Series 800 (National Highways), tabell 8/1: UF9 eller UF12 för ett förstärkningslager 0/31,5 av Type 1 (brittisk förstärkningslagerkvalitet), UF5 för en öppengraderad blandning 0/40
  4. ACI Education Bulletin E1-07: dammhinnor försämrar vidhäftningen; för mycket finmaterial ökar vattenbehovet; organiska föroreningar fördröjer bindningen
  5. Austroads AGPT04C: sand från havsstränder och flodmynningar kan ha hög salthalt, vilket kan orsaka korrosion på armeringen
  6. NCDOT research report 1998-06: stendamm jämfört med aktivt lerfinmaterial
  7. Silva, de Brito, Neves and Dhir (2015), Prediction of chloride ion penetration of recycled aggregate concrete, Materials Research 18(2): gränser för klorid enligt EN 206 i % av cementvikten, 1,0 % utan stål, 0,2 % eller 0,4 % med armering, 0,1 % eller 0,2 % förspänd
  8. Manitoba government, jar test field guide for sand: 2 in sand i en burk på en quart, sedimentering 4–8 timmar, lager av finmaterial högst ⅛ in
  9. Washington State Department of Ecology: grus med krossfinmaterial går att packa; tvättad sten ”will not tightly compact”

Gränsen för burktestet kommer från en handbok för filtersand, inte betongsand. Den används här bara som varningssignal.

Avsnitt 1.3 Hitta materialen nära dig →

GLAREUM.NET · Aggregate Handbook